idag fick han mig att börja gråta på valpkursen. Han var helt totalt omöjlig att göra något med. Han skällde och skällde och skällde nästan oavbrutet under den tiden som vi var där... det va väldigt jobbigt och tillslut klarade jag inte av det längre utan var tvungen att gå en bit ifrån och gråta lite, allt kändes så totalt hopplöst.

Om det blir såhär nästa gång också då kommer jag nog inte att gå mer. Det går ju ändå inte att få kontakt med honom när han är sådär. Jag som var så nöjd igår efter vårt träningspass som gick så bra, inte trodde jag att det skulle gå så här illa idag.

Ja,ja nu ska jag slicka mina sår lite och kanske blir det bättre sedan efter att marcus har kommit hem. Hoppas kan man ju alltid...